fridagrabs

I Italien för första gången. 16 år med bruten näsa efter att ha skallat en stenmur på torget i Katrineholm.


18 år på Marilyn Manson-konsert. Lycklig.


Dyngpackad (alltså verkligen as jävla skit dunder-full) på torget i Katrineholm. Ingen minns det här ögonblicket men jag ser ju glad ut.


17 år i skolan. Uttråkad på naturkunskapslektionen.


18 år, studentvecka, efter ett dopp i fontänen på torget i Katrineholm. Stolt.


18 år i ett provrum någonstans i Stockholm. Ful.


I bildsalen på Duveholm med en klänning från Jenys mamma (?). Antagligen trött, jag sov mest i den salen. 17 år.


I mitt rum på Skiringe. Deprimerad antagligen.


I skogen vid Dammkärr på Lory, Jeny's mammas lata härliga häst. Mycket nöjd.


16 eller 17 år gammal. Snygg, smal och olycklig.



Och alla bilder utom den första har denna underbara människa tagit. Tack. För att du är fan den bästa broussath man kan ha. Inte för bilderna alltså. Eller jo. Lite roligt är det ju att se hur man förfaller med åren.
Fysiskt blir det ju sämre med åren men hjärnan verkar bli piggare. Jag är ju lyckligare för varje år som går och inte blir jag vackrare. Som folk säger på landet - det är bäst att vara dum och glad.