fridagrabs

Det regnar. Som vanligt. Inatt när jag och Alessandro gick hem från Mario på Monte di Dio stod där en grävskopa och en sopbil. En tredjedel av gatan var tömd på sopor men bilen var full. Det regnade. Som vanligt.

Imorgon ska jag till IKEA. Men först till några andra affärer för att köpa varma skor till Amsterdam. Vi åker om en vecka.

Sen jag började bli vuxen slutade jag att glädjas i förskott. Det är synd för dagarna innan jul var de bästa på hela året och dagen innan min födelsedag var nästan bättre än själva dagen. Därför att för många gånger har det där som jag längtade efter och såg så mycket fram emot inte blivit av. Jag kan bli sjuk, någon annan kan bli sjuk, ett tåg blir försenat, ett flyg ställs in. MEN är det inte värt den risken när det näst bästa är att tänka på det bästa som komma skall? Även om det nu inte skulle göra det.

Så jag ska verkligen bara drömma om hur jävla underbart det kommer bli i Amsterdam.

Ca 12 grader celsius, molnigt och växlande vindar.
Första dagen utan regn på flera veckor. So far.
De senaste dagarna har jag träffat mina viktigaste vänner men jag beter mig så konstigt. Som att jag var på väg någon annanstans. Och jag vet vad det handlar om. Jag är bara människa. Det finns så mycket mer jag måste göra. Som jag måste lära mig. Andra språk. Nya vägar. Trängre gränder. Stormigare hav.

Ikväll jobbar jag fast jag hade planer på att festa. Igår kollade jag på fotboll och drack öl. Det regnade och blåste. Var hemma innan midnatt. Nu ska jag värma mig under mitt duntäcke och dricka en femte kopp te. Fönstren är inte tätade, de går knappt ens att stänga. Och 12 grader inomhus är jävligt kallt.

I Italien för första gången. 16 år med bruten näsa efter att ha skallat en stenmur på torget i Katrineholm.


18 år på Marilyn Manson-konsert. Lycklig.


Dyngpackad (alltså verkligen as jävla skit dunder-full) på torget i Katrineholm. Ingen minns det här ögonblicket men jag ser ju glad ut.


17 år i skolan. Uttråkad på naturkunskapslektionen.


18 år, studentvecka, efter ett dopp i fontänen på torget i Katrineholm. Stolt.


18 år i ett provrum någonstans i Stockholm. Ful.


I bildsalen på Duveholm med en klänning från Jenys mamma (?). Antagligen trött, jag sov mest i den salen. 17 år.


I mitt rum på Skiringe. Deprimerad antagligen.


I skogen vid Dammkärr på Lory, Jeny's mammas lata härliga häst. Mycket nöjd.


16 eller 17 år gammal. Snygg, smal och olycklig.



Och alla bilder utom den första har denna underbara människa tagit. Tack. För att du är fan den bästa broussath man kan ha. Inte för bilderna alltså. Eller jo. Lite roligt är det ju att se hur man förfaller med åren.
Fysiskt blir det ju sämre med åren men hjärnan verkar bli piggare. Jag är ju lyckligare för varje år som går och inte blir jag vackrare. Som folk säger på landet - det är bäst att vara dum och glad.

Förmiddag.


Eftermiddag.

(Jag är glad att vara tillbaka. Observera de små röda blommorna i en av blomlådorna!)

Världens Bästaste och Finaste bästis. Lite suddig men det är mitt fel.


Världens tuffaste morfar på 91 år. Kanelbullar och kaffe i novembersolen 7 våningar över Väsby centrum.


Faschans fascha Christer lagar härlig svensk julmat. Prillekorv och vegoköttbullar med kokt potatis och rödbetssallad. Och sill. Och ägg. Och gräddfil.


Och ostsmörgås! Faschan schmörar och jag hyvlar - yäsch.

Päronens hus.


En lanthandel?


Kyrkby.


I Mellösa lämnar man en skåpbil full av verktyg öppen vid vägen.

Semlor och morfars hand.


Ströms - kohagen är är tom på kor och snart börjar det snöa.




Jag älskar dem. Matta vinterpälsar leriga klövar våta nosar kalla horn.