fridagrabs

Igår var vi på utomhusbio och såg Soul Kitchen, här:

På den runda plattan i vattnet är nu en jätte-stor bioduk. Det är mycket större än det ser ut.

Idag ska jag och gi åka till Carlas morfar i Portici med Carla, hennes mamma Angela och bror Ferdinando. Där brukar man få äta hur mycket mozzarella som helst.

Terassen hemma i Napoli.


Hemma hos kossorna på Ekerö.

Varm vardag. Jag står i köket och ska göra kaffe och blir plötsligt helt förvirrad och liksom glad. Utan att jag har tänkt på det har jag skjöljt ur den lilla metall-grejjen, tagit kaffet ur kylen, skruvat åt med handduken och det är bara det att jag inte har gjort det här på två månader. Det kom liksom över mig att jag har varit borta och det här ju är vardagen. Bra vardag. Gi ligger bredvid mig på soffan och kollar på tv. Vi har pysslat och spelat tennis på terassen idag.



Igår började fotbolls-säsongen. Napoli spelade 1-1 mot Fiorentina. Sedan åkte vi upp till Virgiliano, parken längst ut på possillipo, där det var en massa folk. Några gamla vänner, några nya. Många ungdomar i för små shorts och skinnstövlar(!?) - inte mina vänner alltså, utan annat folk i parken. Ikväll kanske vi ska gå på utomhusbio i en annan park. Imorgon kommer Nathalie tillbaka och vi ska gå ut och äta pizza. Mmmmmm.

(Det är otroligt trevligt att se en kille med krulligt hår iförd urtvättade mjukis-shorts och flip-flops som lagar en riktigt god pasta.)

På en trasig vespa på trasiga gator längs trasiga hus med trasiga bilar och stora vackra vesuvius som vilar på andra sidan bukten. Idag har jag och ale varit vid havet på posillipo. Det var lite molnigt och vattnet var smutsigt. Jag är blekast i stan.
Erin och Natalie kommer hit nästa vecka. Jag kan inte vänta.

Kossorna på ekerö och naturskogs bil.


Råger och pappa i soffan.


Min bästis med chokladbollar alla mellanstadiet.


Kräftskiva med mina snyggaste väninnor och tre napoletanare i Mellösa.


Jag och en annan napoletanare.


Min "chef" och min extra-mamma.


Alperna.

Jag har haft en helt underbar sommar. Mycket kor och skog. De allra viktigaste människorna. Platser där jag faktiskt kan låta bli att tänka och bara vara nöjd med det jag är. Tusen tack till alla älskade som har gjort mig till den jag är och som står ut med mig också när jag är den jag inte ville vara.

Nu är jag tillbaka i Napoli. Det är hett, fuktigt, svettigt, kvavt, soligt, hög sensommar. Jag jobbade innan jag varit hemma en timme, fan. Jag jobbar idag, fan. Därför att ungen hellre vill umgås med mig än att åka till sin farfar och låta mig sova och festa. Sen när?!?! Känns endå fortfarande som att det är maj snart. Det är maj snart och kossorna väntar.

(: