fridagrabs

I söndags kollade jag på matchen napoli-bari som slutade lika, sedan åkte vi upp till virgiliano där allt var tråkigt. Jag åkte med Federica som bor nere på san pasquale och Ale stannade hemma. Två personer som hälsar på mig frågar inom loppet av en minut var ale är och varför han inte är här. Jag suckar skrattar och säger varför skulle jag veta. Vi är ju inte tillsammans.

Igår skulle jag Natalie, Erin och Tullio äta pizza på Sorbillo. Klockan 9 skulle vi mötas där. Klockan 9 är Erin och Tullio hemma hos en kompis på en aperitivo. Klockan 9.30 beslutar jag och natalie oss för att gå hem till henne med varsin pizza istället. Vi satt och pratade i flera timmar. De vi var under gymnasiet och åren efter är varandras exaktas motsatser. Båda fann vi någon sorts balans och en ny identitet här i Napoli och vi lärde oss att må bra just här. Att ha kommit hit i en kris med saknad och sorg. Att i detta kaos och denna galenskap nu känna lugn och tillit. För det har jag alltid i mig.